gatans barn

Jag fick en magnifik idé idag att starta en blogg. Jag har haft en blogg tidigare, men jag skrev aldrig någonting i den, och till slut så tog jag bort den. Jag har ingen aning om varför jag valde just "gatans barn", jag bor för fan i ett hus, med fru och två döttrar, tre hundar och två katter. Snart kommer vi att införskaffa oss två illrar också, eftersom mina skitungar har någon förkärlek till allt som har 2-4 ben och inte kan tala. Vi är en väldigt frispråkig familj, jag antar att det sitter i generna. Det uppfattas ibland som väldigt drygt och kaxigt, men är mer en preferens till vårt sätt att uttrycka oss på. Därför har vi under barnens skolgång haft det jävligt svårt med både lärare & föräldrar. Alla är så satans trevliga, och ska ha med sig kaffe och kakor som det ska mumsas på. Sen kommer familjen "Adolfsson", bakfulla och otrevliga och ska ifrågasätta varför våra barn måste åka till Nyköping för att kolla på något tråkigt jävla slott som inte en jävla unge i det här landet bryr sig om.

Den här bloggen är ett experiment. Jag ska se hur långt jag pallar med den här subkulturen som har utvecklats under de senaste åren, främst bland blåsta brudar i Stockholm, som saknar A och O när det kommer till självinsikt. Men den här bloggen kommer även vara kopplad till mitt flashback-konto, där jag istället för att gå off topic i en tråd, kommer svara på idiotinlägg här i bloggen. Det är en spännande start. Jag hoppas inte mina barn hittar den här bloggen bara - det hade uppstått en otrevlig, pinsam tystnad vid matbordet ifall de nu skulle välja att konfrontera mig.