Sån jävla klant är jag!
Baren på hotellet stänger klockan 22:00. Skitbra, tänker jag, och beslutar mig för att springa ner strax innan stängning och köpa ett par polska pilsner. Glatt som ett barn på julaftonsmorgonen rusar jag upp för trapporna med mina stora ölflaskor och tappar - min annars så intakta - balans och slår i en av flaskorna i den hårda kanten i trappan. KLIRR TJOFF BANG, ekar det i hotellet och jag känner mig som en jävla fumlig svensk idiot. Jag böjer mig ner och börjar ta upp glasbitarna ur ölsoppan som hamnat på golvet, när en receptionist kommer gåendes lugnt och tittar på mig med ett leende på läpparna. Hon frågar om mina händer är oskada och ber mig låta glasskivorna vara. Jag reser mig upp och går med huvudet böjt och kroppen fylld av skam, tillbaka till mitt rum - en öl fattigare.
Daniel, Klantarsle
Daniel, Klantarsle
Heldag i Auschwitz
Fy fan vad svettig jag var när jag vaknade upp imorse. Jag vet inte om det är mitt undermedvetna som på något sätt tycker att det känns lustigt att sova på ett hotell som 70 år tidigare varit en central plats för en av historiens värsta massmord. Jag vaknade upp klockan 09:45 och trodde att klockan var långt efter 15:00. Jag var så bedövande trött efter gårdagen - trots att jag inte gjorde någonting speciellt mer än att resa i sex timmar. Jag steg upp och kände hur hela kroppen var alldeles fuktig. Tog en lång dusch och sedan bar det av ner till restaurangen för en snabb lunch. Åt en jävligt tråkig lunch bestående av två väldigt mörka polska (?) korvar och sen två skivor med skinka och en kyckling. Till detta fick jag rätt tråkigt smaksatta pommes frites och ett par grönsaker. Jag åt den här rätten igår när jag först kom hit, så det var ju en aning tråkigt av mig att äta den igen. Men skit samma, jag blev mätt.
Sen gick jag över gatan till museet Auschwitz där halva Polens 14-17åringar var i full färd med att gå guidade turer precis som jag. Jag gick runt där lite förvirrat när jag plötsligt hör en gammal man säga någonting på svenska. Jag tänkte att det kan vara skönt att få en liten reflektion från en svenne till en annan, som precis varit inne i lägret så jag frågar honom ifall han är svensk, han vänder sig om och svarar "svar nej". Jag står snopet kvar och ser honom gå sin väg. Väl inne vid entren så betalar jag 40zl för en engelsk guide och vi är en grupp turister från England, Irland och säkert många andra länder också som följer med vår tunnhårige polack genom de olika byggnaderna.
Första tanken var "det här ska bli så jävla intressant". Men efter en timme så hade jag börjat tröttna på guidens avsaknad av karisma och berättaranda. Han pratade så djävelusiskt lågt att jag var tvungen att höja volymen på den sändaren som varje besökare får. Han var även jävligt tröttsam att lyssna på. Vi gick runt där som en grupp idioter och kikade in alla dessa historiska saker, men det kändes som att vi missade en massa. För vår guide visade oss bara utvalda saker som han tyckte var lämpligt att visa för oss. En observation som jag gjorde var när vi var inne i ett av lägerhusen och det hängde en sjuhelvetes massa foton på de olika fångarna på vägarna. Där fanns det en fånge som hette "Roliga Julia", det tyckte jag var lite finurligt och roligt. Inte kanske för att hon dog i Asuchwitz utan för att hennes namn var lite ironiskt. Jag kan inte tänka mig att hon var lägrets showrunner precis som underhöll sina döende medfångar in i det sista.
Efter cirka två timmar så bar det av till det största lägret i Auschwitz - nämligen Birkenau. Jag kände innan vi vallades in i bussen att jag hellre ville tillbaka till hotellet. Men det hade sett förjävligt ut ifall jag hade trallat iväg och de hade sett mig och sen ropat på mig. Så vi åkte cirka fem minuter bort med buss och kollade in det stora jävla koncentrationslägret. En massa jävla larm och skit som gick av stundtals vilket minskade ljudvolymen ytterliggare från vår guide, och här hade vi inga head-set med oss så man fick anstränga öronen lite extra för att höra vad fan människan sa. Det enda positiva med dagen var att man såg en jävlar massa snygga brudar gå runt med sina grupper. Efter rundturen i Birkenau så var jag glad över att allt var över, och jag frågade mig själv vem man egentligen tycker mest synd om: Judarna som torterades och mördades i koncentrationslägret eller guiden som varje dag tvingas göra denna otroligt långa touren för människor från hela världen.
Hej, jag heter Polsk Polacksson och jobbar som tourguide i ett av världens kändaste koncentrationsläger där jag varje dag måste berätta om hur människor blivit lemlästade, mördade, våldtagna, gasade, skjutna, torterade, hängda och brända utan någon som helst jävla anledning. Jag tjänar inte så jävla mycket pengar på det, och jag kommer förmodligen inte avancera upp i rang hos arrangören, men skit samma, ska vi knulla?
Sista kvällen i Auschwitz. Jag sitter här och funderar på hur bra det här hotellet egentligen är. Det är utan tvekan det finaste hotellet jag bott på. Personalen är relativt trevliga och framförallt, jävligt snygga. Men deras restaurang är under all jävla kritik. Visserligen väldigt trevlig, snygg och skön, men man får nästan jaga dem för att få beställa. När man väl har beställt så får man väldigt lite mat och väldigt tråkig sådan. Priserna är alldeles för höga och deras rånrisk är ju 200% högre än vad man egentligen vill att den ska vara. För en timme sedan satt jag helt ensam där nere i tio minuter och hade utan problem kunnat gå bakom disken och snott varenda peng som de har lyckats tjäna, för att sedan lugnt knalla ut i det fria. De hade inte haft någon som helst jävla aning om vart de ska leta. Ingen övervakning och otroligt underbemannad. Väldigt tråkigt hotell också, eftersom jag har varit där fyra gånger nu, och bara en gång så har det varit fler människor i restaurangen än mig. I går var det ett gäng polacker och tyskar som högljutt drack pilsner och snackade. Inget mig emot, men när de sedan går ut runt 01-tiden och gapflabbar sinsemellan utanför mitt fönster så blir man ju lite förbannad. Nog om detta nu. I morgon är det en ny dag och en ny destination. Vi får se vart min färd tar vägen.
Daniel, Resenär
Sen gick jag över gatan till museet Auschwitz där halva Polens 14-17åringar var i full färd med att gå guidade turer precis som jag. Jag gick runt där lite förvirrat när jag plötsligt hör en gammal man säga någonting på svenska. Jag tänkte att det kan vara skönt att få en liten reflektion från en svenne till en annan, som precis varit inne i lägret så jag frågar honom ifall han är svensk, han vänder sig om och svarar "svar nej". Jag står snopet kvar och ser honom gå sin väg. Väl inne vid entren så betalar jag 40zl för en engelsk guide och vi är en grupp turister från England, Irland och säkert många andra länder också som följer med vår tunnhårige polack genom de olika byggnaderna.
Första tanken var "det här ska bli så jävla intressant". Men efter en timme så hade jag börjat tröttna på guidens avsaknad av karisma och berättaranda. Han pratade så djävelusiskt lågt att jag var tvungen att höja volymen på den sändaren som varje besökare får. Han var även jävligt tröttsam att lyssna på. Vi gick runt där som en grupp idioter och kikade in alla dessa historiska saker, men det kändes som att vi missade en massa. För vår guide visade oss bara utvalda saker som han tyckte var lämpligt att visa för oss. En observation som jag gjorde var när vi var inne i ett av lägerhusen och det hängde en sjuhelvetes massa foton på de olika fångarna på vägarna. Där fanns det en fånge som hette "Roliga Julia", det tyckte jag var lite finurligt och roligt. Inte kanske för att hon dog i Asuchwitz utan för att hennes namn var lite ironiskt. Jag kan inte tänka mig att hon var lägrets showrunner precis som underhöll sina döende medfångar in i det sista.
Efter cirka två timmar så bar det av till det största lägret i Auschwitz - nämligen Birkenau. Jag kände innan vi vallades in i bussen att jag hellre ville tillbaka till hotellet. Men det hade sett förjävligt ut ifall jag hade trallat iväg och de hade sett mig och sen ropat på mig. Så vi åkte cirka fem minuter bort med buss och kollade in det stora jävla koncentrationslägret. En massa jävla larm och skit som gick av stundtals vilket minskade ljudvolymen ytterliggare från vår guide, och här hade vi inga head-set med oss så man fick anstränga öronen lite extra för att höra vad fan människan sa. Det enda positiva med dagen var att man såg en jävlar massa snygga brudar gå runt med sina grupper. Efter rundturen i Birkenau så var jag glad över att allt var över, och jag frågade mig själv vem man egentligen tycker mest synd om: Judarna som torterades och mördades i koncentrationslägret eller guiden som varje dag tvingas göra denna otroligt långa touren för människor från hela världen.
Hej, jag heter Polsk Polacksson och jobbar som tourguide i ett av världens kändaste koncentrationsläger där jag varje dag måste berätta om hur människor blivit lemlästade, mördade, våldtagna, gasade, skjutna, torterade, hängda och brända utan någon som helst jävla anledning. Jag tjänar inte så jävla mycket pengar på det, och jag kommer förmodligen inte avancera upp i rang hos arrangören, men skit samma, ska vi knulla?
Sista kvällen i Auschwitz. Jag sitter här och funderar på hur bra det här hotellet egentligen är. Det är utan tvekan det finaste hotellet jag bott på. Personalen är relativt trevliga och framförallt, jävligt snygga. Men deras restaurang är under all jävla kritik. Visserligen väldigt trevlig, snygg och skön, men man får nästan jaga dem för att få beställa. När man väl har beställt så får man väldigt lite mat och väldigt tråkig sådan. Priserna är alldeles för höga och deras rånrisk är ju 200% högre än vad man egentligen vill att den ska vara. För en timme sedan satt jag helt ensam där nere i tio minuter och hade utan problem kunnat gå bakom disken och snott varenda peng som de har lyckats tjäna, för att sedan lugnt knalla ut i det fria. De hade inte haft någon som helst jävla aning om vart de ska leta. Ingen övervakning och otroligt underbemannad. Väldigt tråkigt hotell också, eftersom jag har varit där fyra gånger nu, och bara en gång så har det varit fler människor i restaurangen än mig. I går var det ett gäng polacker och tyskar som högljutt drack pilsner och snackade. Inget mig emot, men när de sedan går ut runt 01-tiden och gapflabbar sinsemellan utanför mitt fönster så blir man ju lite förbannad. Nog om detta nu. I morgon är det en ny dag och en ny destination. Vi får se vart min färd tar vägen.
Daniel, Resenär
Fucking Auschwitz, man!
Lämnade rövhålet Warszawa imorse. Hittade till centralen förvånansvärt enkelt. Väl på centralen så köpte jag en tågbiljett till Krakow för 117zl. Resan gick på cirka 3 timmar och jag hann med tre öl och en varm macka på tåget. Helt underbart att de serverar starköl på tågen. När jag väl närmade mig Krakow så frågade jag damen i baren ifall hon visste om det gick några tåg till Oswiecim (Auschwitz), men det var som att hennes relativt goda engelskkunskaper helt försvann. Det verkade som om hon inte hade en jävla aning om vad fan det var jag frågade om. Men det satt en kille i baren som hörde mig och som pratade god engelska och han förklarade lite hur man kunde ta sig dit. Han förklarade även att den höga jävla byggnaden i Warszawa är the palace of science and culture och byggdes av Stalin 1952-1955. Han himlade med ögonen när jag sa att jag aldrig gick in i byggnaden. Jag gjorde i princip inte ett skit i Warszawa. Satt och ugglade på mitt äckliga hostel.
Väl framme i Krakow så hjälpte han mig med att köpa biljett och att ta mig till rätt perong. samtidigt som han satte sig i en taxi och åkte till sitt universitet för inskrivning. Det var en mycket trevlig man och en av de trevligaste jag träffat under min resa. Tåget till Auschwitz var verkligen riktigt risigt. Kändes som ett jävla pendeltåg eller nåt i något jävla U-land. Men det var en stundtals vacker färd om än lite väl lång.
Nu sitter jag här på det finaste hotellrummet hittils och ska ner och käka lite och sen ska jag kolla in koncentrationslägret som ligger ett par meter bort. Det är en skum känsla att vara på en plats som är så jävla historisk som Auschwitz.
"Daniel", Resenär
Väl framme i Krakow så hjälpte han mig med att köpa biljett och att ta mig till rätt perong. samtidigt som han satte sig i en taxi och åkte till sitt universitet för inskrivning. Det var en mycket trevlig man och en av de trevligaste jag träffat under min resa. Tåget till Auschwitz var verkligen riktigt risigt. Kändes som ett jävla pendeltåg eller nåt i något jävla U-land. Men det var en stundtals vacker färd om än lite väl lång.
Nu sitter jag här på det finaste hotellrummet hittils och ska ner och käka lite och sen ska jag kolla in koncentrationslägret som ligger ett par meter bort. Det är en skum känsla att vara på en plats som är så jävla historisk som Auschwitz.
"Daniel", Resenär
Fortfarande kvar i Warszawa
Jag är fortfarande kvar på mitt hostel som heter Camera. Det är lite filminspirerat och lösenordet till det trådlösa nätverket är inte helt överranskande "Spielberg". Jag är lite orolig för hur jag ska ta mig härifrån, så det är därför jag har dröjt på det hela. Jag känner mig vilse och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen imorgon när jag checkar ut. Jag funderar på att istället för att ta något transportmedel så tänkte jag att jag skulle börja vandra runt i Europa istället. Det kan kanske vara en aning farligt, men visar man bara respekt mot folk man möter så tror jag att man kan bli väl omhändertagen. Väldigt naiv tanke - jag vet - men hoppet är det sista som sviker en, brukar man väl säga? Jag måste bara be om ursäkt för alla stavfel i förra inlägget. Vanligtvis så är jag väldigt noga med att stava rätt och korrigera alla stavfel, men nu bryr jag mig inte. Har knappt någon energi kvar. Men imorgon bär det av mot en ny destination. Jag har fortfarande inte hunnit hitta en kamera. Jag hoppas på att lösa det lilla problemet ganska snart, för jag vill gärna - för min egen del också - dela med mig av min resa i bilder med er. Men det har inte hänt så mycket. Warszawa är en väldigt bullrig stad där invånarna inte alls är speciellt välkomnande. De tittar på en och man läser av de ganska kvickt att de egentligen inte vill ha dig där. Men det finns ett stort jävla hus som man ser från centralen - från alla centrala platser för den delen också - som är otroligt vackert. Sjukt jävla högt, gammalt och historiskt. Jag är för oallmänbildad för att veta vad det huset heter, men jag blir inte förvånad ifall det är en 1000 år gammal katolsk kyrka. Otroligt vacker.
Åt en macka på Subway igår som kostade nära 70:- och jag blev en aning paff efteråt. Inte ens i Sverige är mackorna så jävla dyra. Men tar man extra allt på mackan så antar jag att man får skylla sig själv en aning. Jag måste dock härifrån imorgon. Ut från Polen. Jag klarar inte det här landet längre. Så tills dess......
"Daniel", Resenär
Åt en macka på Subway igår som kostade nära 70:- och jag blev en aning paff efteråt. Inte ens i Sverige är mackorna så jävla dyra. Men tar man extra allt på mackan så antar jag att man får skylla sig själv en aning. Jag måste dock härifrån imorgon. Ut från Polen. Jag klarar inte det här landet längre. Så tills dess......
"Daniel", Resenär
SZCZECIN >> KUTNO >> WARSZAWA
Sist jag skrev så var jag i Szcezecin, och det var en fasansfull upplevelse. Inte nog med att hotellpersonalen verkade ha vaknat på helt fel jävla sida, man fick ingen vidare hjälp att hitta till centralstationen. Dock så hittade jag det efter 10 minuter, av någon jävla anledning. Runt centralen sprang det omkring gäng och så fort de fick syn på mig så gick de fram till mig och sa någonting om 'pengar'. Jag tog till slut ett tåg för 70zl till Kutno, och den jävla resan tog drygt 5 timmar. Inte nog med att resan tog så förbannat lång tid, när jag väl var framme i Kutno så öppnades inte dörrarna för mig och en polsk kvinna som även hon skulle av där. Jag försökte slita upp den där jävla dörren men den ville inte. Kvinnan gick och snackade med personalen och jag följde efter henne lite. Hon pratade koleriskt med tågpersonalen som inte verkade bry sig ett jävla skit.
Nästa stopp efter Kutno var Witonia, en liten polsk landsbygd där tiden verkligen stod still. Om ni tycker det är dött i staden ni bor i, testa bo i Witonia i 6 månader. Herregud. Det var verkligen sorgligt att se. När vi hoppat av i Witonia så förklarade kvinnan för mig att hennes mamma skulle komma och hämta henne och att jag kunde få skjuts tillbaka till Kutno. Jag erbjöd mig att betala bensinen, men hon var rätt ödmjuk inför det hela och sa prompt 'nej' till mitt förslag. I tystnad stod vi där i Witonia. Man kunde höra röster komma någonstans. Man såg den till åldern kommna herren inne i stationshuset göra någonting. Kvinnan gick runt lite, fram och tillbaka. Hon gick sedan bakom krönet på huset och sprang sedan tillbaka och sa att hennes mamma hade anlänt. En tjäck liten polsk gumma som tittade nyfiket på mig medan hon tände en cigarett. Jag satte mig i baksätet där en liten flicka på 5 år nyfiket iaktog mig. Det var kvinnans dotter och det kändes speciellt på något vis att sitta i en bil med tre generationer kvinnor av den släkten.
De släppte av mig vid stationen i Kutno och min kontakt kom och mötte mig. Hon tog mig till Hotell Rondo och jag checkade in i två nätter. Det var en aning billigare än det första hotellet i Szczecin där jag betalade 475zl för en natt och i Kutno betalade jag 340zl eller nåt. Vi tog oss ner till restaurangen och hon bestälde en soppa och jag beställde en biff stroganoff men fick ingen ris eller nåt tillför att jag hade missupfattat kyparen. Skit samma, det smakade skit ändå. Vi tog sedan en lång promenad och hon visade mig runt i staden. Sen gick vi skilda världar och jag gick och la mig i min säng på rummet. Jag somnade förvånansvärt snabbt. Nästa dag i Kutno var en otroligt fin dag. Solen stod på och det var jättevarmt och härligt. Runt 10:00 så kom tjejen och mötte mig utanför hotellet. Vi tog oss in till staden där vi köpte vatten och telefonkort som senare inte funkade till min telefon.
Hon visade mig parken, och vi satt där en lång stund innan jag blev bjuden hem till henne för kaffe, öl och kakor. Senare åt vi även en lunch bestånde av tomatsoppa med spaggetti i - och hur konstigt rätten må låta så var det bland det goaste jag ätit i Polen. Hemlagad mat slår oftast restaurangmat, vart man än kommer i världen. Efter soppan gick vi ut igen. Drack ett par öl och sen hem till henne igen. Det blev ett jävla springade fram och tillbaka. Vi åt en liten kvällsmat sen gick jag tillbaka till hotellet med henne och vi satt och snackade lite. Sen gick hon hem, och jag la mig och sov.
I går var det sista dagen där. Jag åt en liten lunch och mötte henne senare utanför hotellet klockan 12:40. Vi gick sen till centralstatione och väntade på mitt expresståg till Warszawa från Berlin. Biljetten kostade 77zl och jag frågade mig själv efteråt varför i helvete jag betalade så jävla mycket när jag kunde få samma biljett till hälften av det priset om jag bara hade väntat en timme. När jag kom till Polens huvudstad så kände jag en mindre panik växa inom mig då jag inte var beredd på att staden skulle vara så jävla labyrintartad. Centralen är helt jävla sjukt störd. Det är väldigt lätt att gå vilse där. Jag hittade ett internetkafe och kollade upp hostels. Hittade ett som verkade bra och tog en taxi dit som var svindyr (uppenbarligen). Det var fullt på det stället och jag spenderade sedan 2 timmar på att hitta det stället jag nu befinner mig på. Det är ett bullrigt och väldigt äckligt hostel. Jag vet inte varför jag stannade. Men jag antar att det var för att jag var så satans trött. Skulle egentligen stuckit idag, men jag orkar knappt resa mig. Så imorgon bär det av mot Sverige eller Tyskland. Ut ur Polen måste jag iaf, för jag pallar inte med det här jäva skitlandet mer.
"Daniel", Resenär
Nästa stopp efter Kutno var Witonia, en liten polsk landsbygd där tiden verkligen stod still. Om ni tycker det är dött i staden ni bor i, testa bo i Witonia i 6 månader. Herregud. Det var verkligen sorgligt att se. När vi hoppat av i Witonia så förklarade kvinnan för mig att hennes mamma skulle komma och hämta henne och att jag kunde få skjuts tillbaka till Kutno. Jag erbjöd mig att betala bensinen, men hon var rätt ödmjuk inför det hela och sa prompt 'nej' till mitt förslag. I tystnad stod vi där i Witonia. Man kunde höra röster komma någonstans. Man såg den till åldern kommna herren inne i stationshuset göra någonting. Kvinnan gick runt lite, fram och tillbaka. Hon gick sedan bakom krönet på huset och sprang sedan tillbaka och sa att hennes mamma hade anlänt. En tjäck liten polsk gumma som tittade nyfiket på mig medan hon tände en cigarett. Jag satte mig i baksätet där en liten flicka på 5 år nyfiket iaktog mig. Det var kvinnans dotter och det kändes speciellt på något vis att sitta i en bil med tre generationer kvinnor av den släkten.
De släppte av mig vid stationen i Kutno och min kontakt kom och mötte mig. Hon tog mig till Hotell Rondo och jag checkade in i två nätter. Det var en aning billigare än det första hotellet i Szczecin där jag betalade 475zl för en natt och i Kutno betalade jag 340zl eller nåt. Vi tog oss ner till restaurangen och hon bestälde en soppa och jag beställde en biff stroganoff men fick ingen ris eller nåt tillför att jag hade missupfattat kyparen. Skit samma, det smakade skit ändå. Vi tog sedan en lång promenad och hon visade mig runt i staden. Sen gick vi skilda världar och jag gick och la mig i min säng på rummet. Jag somnade förvånansvärt snabbt. Nästa dag i Kutno var en otroligt fin dag. Solen stod på och det var jättevarmt och härligt. Runt 10:00 så kom tjejen och mötte mig utanför hotellet. Vi tog oss in till staden där vi köpte vatten och telefonkort som senare inte funkade till min telefon.
Hon visade mig parken, och vi satt där en lång stund innan jag blev bjuden hem till henne för kaffe, öl och kakor. Senare åt vi även en lunch bestånde av tomatsoppa med spaggetti i - och hur konstigt rätten må låta så var det bland det goaste jag ätit i Polen. Hemlagad mat slår oftast restaurangmat, vart man än kommer i världen. Efter soppan gick vi ut igen. Drack ett par öl och sen hem till henne igen. Det blev ett jävla springade fram och tillbaka. Vi åt en liten kvällsmat sen gick jag tillbaka till hotellet med henne och vi satt och snackade lite. Sen gick hon hem, och jag la mig och sov.
I går var det sista dagen där. Jag åt en liten lunch och mötte henne senare utanför hotellet klockan 12:40. Vi gick sen till centralstatione och väntade på mitt expresståg till Warszawa från Berlin. Biljetten kostade 77zl och jag frågade mig själv efteråt varför i helvete jag betalade så jävla mycket när jag kunde få samma biljett till hälften av det priset om jag bara hade väntat en timme. När jag kom till Polens huvudstad så kände jag en mindre panik växa inom mig då jag inte var beredd på att staden skulle vara så jävla labyrintartad. Centralen är helt jävla sjukt störd. Det är väldigt lätt att gå vilse där. Jag hittade ett internetkafe och kollade upp hostels. Hittade ett som verkade bra och tog en taxi dit som var svindyr (uppenbarligen). Det var fullt på det stället och jag spenderade sedan 2 timmar på att hitta det stället jag nu befinner mig på. Det är ett bullrigt och väldigt äckligt hostel. Jag vet inte varför jag stannade. Men jag antar att det var för att jag var så satans trött. Skulle egentligen stuckit idag, men jag orkar knappt resa mig. Så imorgon bär det av mot Sverige eller Tyskland. Ut ur Polen måste jag iaf, för jag pallar inte med det här jäva skitlandet mer.
"Daniel", Resenär
In Poland - Sleep robs you!
Den här bloggen är numera en reseblogg. Har lämnat Sverige och befinner mig just nu på ett hotellrum i Polen. Fick en idé i huvudet om att åka till Polen - eller snarare hela jävla Europa. Resan startade i Göteborg där jag spenderade drygt sex timmar på kasinot. Det var inte lönsamt kan jag tillägga. Tåg senare tåget till Malmö och sen vidare mot Ystad, där jag satt på färjeterminalen i sju jävla sega timmar. Helt jävla otroligt att jag pallade av det. Tog mig sedan ombord färjan och spenderade halva resan med att supa mig så jävla full. Åt middag i den lite finare restaurangen - och det var förmodligen det vidrigaste jag någonsin stoppat i mig. Dyrt som satan och snålt som satan. En lite halvrå biff med någon slice potatisgratäng eller nåt - gick på 180:-. Blev helt paff när jag såg hur jävla lite mat jag fick.
Träffade senare under natten ett par polacker - Patrik och Slavek. De hade varit och jobbat i Norge påstod de, och skulle nu resa hem. Vi hade det rätt trevligt. Dock insåg jag vilka jävla idioter de var när jag efter att ha erbjudit dem en sovplats i min hytt, såg hur de hade stökat ner som satan. Bråkade och hoppade runt i hytten gjorde de också så att båtpersonal kom och knackade på. Vi gick i land i Polen igår morse. Sen tog vi ett tåg till Szcezin (felstavat) och jag somnade på tåget - vilket jag inte borde ha gjort.
Jag vaknar sedan upp av en tåggubbe som hetsar mig till att gå av tåget samtidigt som Slavek ropar på mig. Sen går vi en bit och han påstår att de ska ringa mig senare under kvällen, för vi hade indirekt planerat att röka en jävla massa weed och annan skit. Så han visar mig till en taxi och jag sätter mig i den och åker till mitt hotell. I taxin så märker jag dock att alla mina kontanter är borta, vilket var jävligt irriterande, och taxigubben tog inte kort så vi var tvungna att köra till en jävla bankomat först. Kommer fram och känner mig så jävla förbannad. Så jävla vidrigt lågt att råna mig. Speciellt när jag ligger och nanar. Men jag är tacksam - trots allt - över att de inte stal min laptop och min reseväska för då hade jag definitivt varit fucked just nu. Att de tog 3000:- från min plånbok är väl inte någonting man blir superglad av, men hade de stulit min laptop så hade flera månaders arbete varit borta för alltid. Hade de tagit min reseväska också, så hade mitt pass, kläder och annan skit även det varit borta för alltid. Har en extern HD i väskan som de kunde ha tagit och pajat allt jag jobbat så satans hårt på.
Så jag hoppas att de jävla kuksugarna har kul ikväll - på min bekostnad. Inte nog med att jag blivit rånad efter mindre än fyra timmar i det här jävla skitlandet, taxichaufförerna tar omvägar och ger tillbaka för lite pengar, allt för att mjölka en ensam turist på resekassan. Så sjukt jävla vidrigt folk. Eller så är det jag som behöver öppna ögonen lite mer och inse vad det är för jävla värld vi lever i, utanför min trygga bubbla. Men man blir så jävla naiv och bortkommen när man är helt jävla ensam i ett främmande land. Träffar man även på folk som man tycker är softa och som hjälp en på traven, för att sen bli blåst av dem, så gör ju inte det saken bättre. Jag får hoppas på att södra Polen är lite gästvänligare. Enda jävla stället där de ler åt en är här på hotellet. Gick bort till kasinot som ligger en bit bort och jag trodde fan jag skulle bli inlåst och styckmördad av de förargade polackerna. Så förbannat jävla otrevligt folk. Det är tur att min resekassa är i stort sett unlimited - för det är då fan dyrare än vad jag hade förväntat mig.
I dag väntar en lång tågresa ner till Kutno som ligger utanför Lodz. Där stannar jag över en natt eller nåt. Sen får jag se vilket håll jag drar mig åt. Funderar lite på att besöka Auschwitz, men vet inte om jag pallar. Ska försöka köpa mig en bra kamera och uppdatera med lite bilder så att ni kan följa min färd - en färd som faktiskt kunde ha börjat en aning bättre.
Träffade senare under natten ett par polacker - Patrik och Slavek. De hade varit och jobbat i Norge påstod de, och skulle nu resa hem. Vi hade det rätt trevligt. Dock insåg jag vilka jävla idioter de var när jag efter att ha erbjudit dem en sovplats i min hytt, såg hur de hade stökat ner som satan. Bråkade och hoppade runt i hytten gjorde de också så att båtpersonal kom och knackade på. Vi gick i land i Polen igår morse. Sen tog vi ett tåg till Szcezin (felstavat) och jag somnade på tåget - vilket jag inte borde ha gjort.
Jag vaknar sedan upp av en tåggubbe som hetsar mig till att gå av tåget samtidigt som Slavek ropar på mig. Sen går vi en bit och han påstår att de ska ringa mig senare under kvällen, för vi hade indirekt planerat att röka en jävla massa weed och annan skit. Så han visar mig till en taxi och jag sätter mig i den och åker till mitt hotell. I taxin så märker jag dock att alla mina kontanter är borta, vilket var jävligt irriterande, och taxigubben tog inte kort så vi var tvungna att köra till en jävla bankomat först. Kommer fram och känner mig så jävla förbannad. Så jävla vidrigt lågt att råna mig. Speciellt när jag ligger och nanar. Men jag är tacksam - trots allt - över att de inte stal min laptop och min reseväska för då hade jag definitivt varit fucked just nu. Att de tog 3000:- från min plånbok är väl inte någonting man blir superglad av, men hade de stulit min laptop så hade flera månaders arbete varit borta för alltid. Hade de tagit min reseväska också, så hade mitt pass, kläder och annan skit även det varit borta för alltid. Har en extern HD i väskan som de kunde ha tagit och pajat allt jag jobbat så satans hårt på.
Så jag hoppas att de jävla kuksugarna har kul ikväll - på min bekostnad. Inte nog med att jag blivit rånad efter mindre än fyra timmar i det här jävla skitlandet, taxichaufförerna tar omvägar och ger tillbaka för lite pengar, allt för att mjölka en ensam turist på resekassan. Så sjukt jävla vidrigt folk. Eller så är det jag som behöver öppna ögonen lite mer och inse vad det är för jävla värld vi lever i, utanför min trygga bubbla. Men man blir så jävla naiv och bortkommen när man är helt jävla ensam i ett främmande land. Träffar man även på folk som man tycker är softa och som hjälp en på traven, för att sen bli blåst av dem, så gör ju inte det saken bättre. Jag får hoppas på att södra Polen är lite gästvänligare. Enda jävla stället där de ler åt en är här på hotellet. Gick bort till kasinot som ligger en bit bort och jag trodde fan jag skulle bli inlåst och styckmördad av de förargade polackerna. Så förbannat jävla otrevligt folk. Det är tur att min resekassa är i stort sett unlimited - för det är då fan dyrare än vad jag hade förväntat mig.
I dag väntar en lång tågresa ner till Kutno som ligger utanför Lodz. Där stannar jag över en natt eller nåt. Sen får jag se vilket håll jag drar mig åt. Funderar lite på att besöka Auschwitz, men vet inte om jag pallar. Ska försöka köpa mig en bra kamera och uppdatera med lite bilder så att ni kan följa min färd - en färd som faktiskt kunde ha börjat en aning bättre.
