"i see dead people"






vad i hela helvete?





Varför?

Stavar folk "väl" med två "L"?
Stavar folk "nåt" med två "T"?

Är det svenska utbildningssystemet så katastrofalt dåligt att lärarna inte har resurser till att lära ut de nya generationerna hur ord ska stavas?

"endå"
"medans"
"våran"

Jösses amalia...

don't mind me, i'm just keeping it real


Dags att outa mig och min familj.

Jag orkar inte mer. Stressen och pressen av att sitta här bakom en skärm och skriva massa strunt medan omvärlden inte har ett ansikte att sätta till dessa ord, meningar och formuleringar. Det gör mig ledsen och deprimerad. Så nu tänkte jag dela med mig av min vackra familj.



Vi börjar med de minsta i familjen. Kissen som sitter på armstödet heter Meduza. Kissen längst in mot ryggstödet heter Eddie. Kissen till vänster om Eddie heter Sonny. Jämte Sonny sitter Himmler. Och den sista och största katten heter Braun - det är mamman till alla dessa söta skapelser.



Här har vi frugan och jag tillsammans med min flickvän. Frugan har precis blivit nytvättad och nylackerad. Det var nämligen en present till min flickvän när hon tog studenten. Jag använder den för att bedra flickvännen med när jag är sur och besviken på hennes matlagning.



Lilla Linuz ville vara med i bild också, så han hoppade upp i min famn.



Den här dagen så skulle jag till tandläkaren och min flickvän till sin hudterapeut, men vi hamnade på helt annan ort.



Ja, som ni ser så hamnade vi i Ullared.



Min fina volvo som även går under namnet "Pärla".




wallpaper frenzy


































































Herr Blom är upprörd.

Bildtext: Herr Blom är upprörd. Han har vaknat upp en onsdagmorgon, till en syn som kan vittna om att det gått vilt till kvällen före. Det ligger nämligen vinflaskor från södra Frankrike utspridda över hela hans lägenheten på Östermalm. Han kliver upp i bara kalsonger, han sneglar mot sin iPhone 4, "Har jag fått något nytt vintips måntro?", tänker herr Blom, och kollar genast appen han frenetiskt uppdaterar mellan de dagliga vinproverna han exekuterar. Ingenting nytt på vinfronten, tänker herr Blom, och kollar istället sin röstbrevlåda där Lina från Kanal 5 har lämnat ett meddelande åt herr Blom, "Hej Edward, jag heter Lina och jobbar för tv-programmet "Breaking News med Filip & Fredrik", vi har inspelning ikväll och tänkte höra ifall du hade lust att komma och betygsätta en champagne som pojkarna ska öppna under inspelningen. Hör av dig till mig eller Micke Svensson vid intresse".

Unge herr Blom har egentligen middag med svärföräldrarna på onsdagkvällen, men efter år av dispyter kring vilket vin som passar till respektive maträtt, så har dessa middagar, tillställningarna och släkträffar bara slutat i fejder som ibland har tagit ut Edwards rätta jag, och han har ofta känt att han velat styckmörda sin styvfarsa som resultat av dessa konflikter. Så han ringer upp Lina, "Tjena Lina, Eddie här, du, jag kan nog tänka mig att dyka upp ikväll, men jag vill ha 15,000:- för besväret". Edward lägger på och ber till asagudarna uppe i skyarna att det blir lite nya klir i kassan, han har nämligen sett ett rumänskt vin på eBay som han gärna vill lägga bud på. Timmarna går.....Edward är uttråkad....Han kollar maniskt mot sitt vinskåp, "Ett glas kan väl inte skada innan en eventuell inspelning", tänker herr Blom och öppnar ett spanskt fruktvin som enligt honom själv passar väldigt bra till orientalisk mat.

Hans omdöme sviker honom ju längre in i dimman han går. Klockan är 14:00, och Edward är redan dyngrak. Han sitter i bara underkläder, klappar sig själv på magen, "Nu harru ställt till det Eddie", säger Edward för sig själv, med en A-lagisk stockholmska. Han försöker resa sig upp, men det enda som reser sig är hans kolesterolvärde. Han försöker igen. Men faller bums ner i sin lädersoffa igen. "Nu är måttet rågat", tänker herr Blom, och tar fram en käpp som han använder vid nödsituationer. Han lyckas till slut resa sig upp och går direkt in på toaletten. Han sätter sig ner på knä, öppnar toalettlocket, stoppar in en vinöppnare i käften, och sjunger ut en delikatess utan dess like. Svettig, trött och en aning skakig reser han sig upp. Han tycker sig höra någonting från sitt vardagsrum - DET ÄR HANS iPHONE 4 SOM RINGER!

Som en tiger i full språng efter sitt byte, springer herr Blom ut i vardagsrummet så snabbt han kan. Han greppar tag i telefonen, men hans svettiga händer fumlar till det och han tappar den på golvet och den ramlar in under lädersoffan, "satan i helvete", skriker Edward. Han sätter sig ner och börjar gräva efter sin mobiltelefon. Den fortsätter att ringa, Edward känner hur stressen och paniken är på väg att välsigna honom med en tredje stroke. Han får till slut tag på telefonen och svarar hastigt, "Ah'harrååå", "Hej, det är Lina från Kanal 5 här igen. Tack för att du ringde tillbaka. Vi tänkte om du kunde komma till studion som ligger i Hammarby Sjöstrand, om cirka en och en halvtimme, funkar det?". Edward tänker för en stund, "Det ska nog inte vara en omöjlighet, pröjsar ni för taxi eller?". Lina förklarar att de kan betala för dit- och hemresa om Edward är beredd på att halvera den summan han tidigare krävt för att medverka i programmet. Edward tänder till, förbannad som en nytvättad kissekatt fräser han "Tar väl tunnelbanan då", sen slänger han på luren i örat på den nyexaminerade mediaprofilen Lina, som för övrigt bloggar här.

Klockan är 16:00 och herr Blom har infallit sig själv på filmstaden i Hammarby Sjöstrand. Han sitter i sminkrummet, redo att göra sin första tv-debut för 2011. En ung tjej står bakom honom med lite produkter i handen, "Ta inte för mycket nu för fan, jag vill behålla min naturliga look", säger Edward, och får en fundersam blick från praktikanten Stina. Samtidigt ringer herr Bloms iPhone 4, "Du har Blom", svarar Edward, det är svärfadern som undrar vart i helvete hans svärson håller hus. Edward förklarar att han blivit sjuk och glömt ställa in middagen. Stina hör hur Edward får ta emot glåpord efter glåpord i sin telefon. Edward tar till sig av orden, han är en mjuk kille egentligen, men med ett sargat självförtroende. Så när svärfadern häver ur sig förolämpande smeknamn till sin svärson - då ter det sig bara naturligt att Eddie fäller en liten, liten, liten tår. Eddie lägger på, Stina frågar om allt är bra med Edward. Han svarar att svälten i Somalia ännu inte har upphört.

Klockan 16:47 befinner sig den mullige mannen Edward backstage och avnjuter en red bull, för att samla energi till sin tv-debut. Dagen har varit kantad av situationer som man bör undvika om man är en stor svensk mat-profil som honom. Han hör hur Fredrik & Filips tjattrande röster fyller i varandras meningar, och hur Edith under vissa perioder skriker TYSTNAD, TAGNING. Hon är nämligen publikvärd, och ser till så att publiken skrattar vid rätt tillfälle. Eddie hör Filips nasala stämma nämna hans namn, och Edith kommer in i rummet han befinner sig i, "Vi är redo för dig nu," säger Edith och Edward följer med som en hundvalp i koppel. De går längs en korridor och plöstligt slår tanken herr Blom, "Pengarna!", så han försöker samla sitt mod och frågar "När får jag mina pengar", Edith vänder sig om och tittar lite skeptiskt på herr Blom, "Pengar?", frågar Edith och tvingar fram ett ödmjukt leende. "Ja, jag skulle få 15,000:- ifall jag ställde upp i ert program idag". Edith fortsätter mot korridorens ände och svarar med ryggen mot Eddie, "Det får du ta med Micke". Edward kommer in i studion och sätter sig i en fåtölj i ett ljusdämpat område av scenen. Fredrik tar fram, vad som ser ut som en, antik flaska med skadade etiketter på. Programledarparet går bort mot Eddies hörna och plötsligt slår någon på ljuset och Eddie är nästan i full språng med att utlösa ännu ett epileptiskt anfall. Hans röda kinder osar upp när han ser denna antika flaska, bara centimeter från hans torra läppar.

Fredrik tar fram tre champagneglas medan Filip försöker få upp korken på flaskan. "Tjoff", säger det, sen häller Filip upp glasen till hälften. Edward sneglar besviket mot den bubbliga vätskan som hans glas innehåller, "Är det här allt man får?", tänker Edward stillsamt för sig själv. Fredrik tar upp sitt glas och ger studiopubliken och tittarna där hemma ett charmigt leende som för facebook-generationen skulle betyda att "Nu fan är det party!". Den blyge alkoholisten Edward sippar stillsamt och besviket på champagnen. Filip ger ifrån sig ett ljud, "Det här var väl inte så jävla illa, eller vad säger du Eddie". Ingen utomstående har någonsin kallat Edward för "Eddie", så hans naturliga reaktion av förvånad slår ut varje muskel i ansiktet som en atombomb och lämnar hans ansikte förlamat och uppgivet. "Nog var det här något speciellt", svarar Edward, och fortsätter: "Var...Eh....Var har ni- Var har ni köpt det här, eller vad kommer det ifrån?". Fredrik förklarar att de köpt champagnen under en inspelning av deras forna reseprogram Grattis Världen. Under en blek och regnig aktionsnatt i Tirana, Albanien, så bestämde de sig för att köpa champagnen som Adolf "The Mother Fucking Führer" Hitler en gång hade i sin ägor. Filip tillägger att champangen var "sviiiiiiindyr", men att det inte finns något sällskap i hela mediasverige han hellre skulle vilja dela denna antikvitet med än Eddie och Fredde.

Som en nykastrerad tjur, stormar Edward Blom ut ur studion och lämnar både Filip och Fredrik, studiopubliken, tv-tittarna och den nyskilda publikvärden Edith med häpna miner. Fredrik viskar lite försiktigt till Filip, "Vad fan hände nu?". Edith stormar ut bakom scenen och stoppar den upprörda mat-profilen Edward. "Hej, vad sysslar du med?", frågar Edith. Edward vänder sig hastigt om och talar om för Edith att det här var verkligen "droppen", han fortsätter med att han känner sig så jävla "blåst" och att Aftonbladet minsann ska få höra om vad fan programledarparet Filip och Fredrik pysslar med i sina program. Samtidigt kommer en svettig och utmattad tv-producent vid namn Micke Svensson ut ur ett rum i korridoren. Han har inte stoppat in sin skjorta innanför byxorna än, och i tron om att ingen observerar honom, så ägnar han stor omsorg åt att få till det sådär tv-producentigt rätt när det kommer till att stoppa in Armani-skjortan innanför Ralph Lauren-byxorna.

Försiktigt smyger en blond, ung och naiv tös ut ur rummet. Hon ser lika tilltyglad ut som Micke och försöker för hopp och framtid inte synas när hon slinker ut mellan dörröppningen och Mickes svettiga armhålor. Edith och Edward står bara några meter ifrån de unga tu, och stirrar förvånat på vad som uppenbarats framför deras livströtta ögon. Edith tittar på herr Blom och säger "Där har du vår producent, honom kan du få dina pengar från". Herr Blom knuffar undan Edith och talar om för Micke att han vill ha sina pengar, och det ska gå snabbt. Han är inte sen med att uttrycka sin längtan av att lämna detta hemska nazistimperium som dricker hitlerchampagne i direktsänd svensk TV. Micke, charmören, drar fram sitt checkhäfte som har STHLM-CPH vattenstämplat på varje check, han frågar hur mycket "vi är skyldiga dig", Edward svarar med att han ska ha 20,000:- för att "ni har grundlurat mig". Micke kollar på honom med en sarkastisk blick, men tänker att det är lika bra att få iväg fettot så fort som möjligt innan han sätter dit honom för sexuellt utnyttjande av minderårig - även fast hon "såg ut att vara myndig". Edward roffar åt sig sin check och går med raska steg mot utgången. En ung receptionist med en trevlig, varm och mjuk stämma säger "Tack för besöket, välkommen åter", men Edward, sur, trött och förbannad svarar bara med "far åt helvete".

Natten går mot sin glömska. Edward står vid sitt lokala kebabhak och käkar en kebabrulle med extra mycket gurka i. Kebabturken i kassan frågar omsorgsfullt "Fan Eddie, allt bra eller?, herr Blom tittar deprimerat mot kebabturken Ashkan, "Nej du Ashkan, jag har blivit förudmjukad i svensk tv ikväll, därför står jag här och äter utomeuropeiskt snabbmat", han tillägger efter en kort paus: "Mitt liv är nu över". Ashkan tittar på Edward, sen vänder han sig mot kylen och tar fram en Loka naturell och räcker den till Edward, "Här, on the house", säger kebabturken med knacklig engelska. Edward Blom går sedan med tunga steg mot sin 3-rumslägenhet på Östermalm. Han tittar sig omkring. Han andas tungt. Allt känns som bortblåst, hans karriär, hans vin, hans pengar, hans äktenskap, hans framtida planer om att skaffa ett gäng gossar. "Fredrik och Filip......ni skall dö", säger herr Blom för sig själv och stänger sedan sin ytterdörr för att sedan invänta en spontant planerad vinkväll för sig själv i sin lägenhet på Östermalm.

"Daniel"



shake that ass guuuuurl


The West Memphis Three

Bildtext: I wish.

Michele Bachmann

"Well what I want them to know is just like, John Wayne was from Waterloo, Iowa. That's the kind of spirit that I have, too"
- Rep. Michele Bachmann, getting her John Waynes mixed up during an interview after launching her presidential campaign in Waterloo, Iowa, where she grew up. The beloved movie star John Wayne was born in Winterset, Iowa, three hours away. The John Wayne that Waterloo was home to is John Wayne Gacy, a notorious serial killer.


"I was at the bottom of a bottle"

Bildtext: Borde fan vara ett lagbrott att upprepa en 'historia' så jävla många gånger som Aftonbladet har gjort om den fete britten som vann sjuuuuuuuuuuuukt mycket pengar, knarkade bort allt för att sedan ta sig an jobbet som sopgubbe (igen).

"Until death do us part"

Bildtext: Bon appétit mother fucker!

Why oh why....

Bildtext: Skitbra, universum har av någon jävla anledning valt att ge två stycken förståndshandikappade tjockisar från Skottland, 1,7 miljarder kronor för att de lyckades pricka in en lottorad. Vad tjockisarna inte visste var att; går man ut i pressen med både namn och bild, då kommer det uppstå problematik. Så av någon jävla anledning så fortsätter tjockisarna att envisas med att gå ut i pressen och gråta över hur de trakasseras av folk runt omkring. För helvete tjockisar, ni har 1,7 miljarder kronor - ni kan fly vart fan ni vill i världen. Köp en jävla ö ute i medelhavet om ni vill vara ifred. Ska det vara så jävla svårt att bränna pengar.

cha cha bloggen

Går nog inte beskriva hur jävla jet lag'd jag är för tillfället. Fick en söt liten tillsägelse av en moderator på flashback precis. Han påstod att jag gått off topic i en "fråga mig vad du vill" - tråd. Min fråga var "Lagt din morgonrunk ännu", på vilket sätt den frågan är off topic är förmodligen någonting moderatorn i fråga måste förklara för mig jävligt noga. Jag antar att det inte bara är medlemmarna som är efterblivna på det forumet.

"Daniel"

I bland tigger fan universum om att jag ska ta mitt liv.

Speciellt när man en lördagmorgon råkar hitta en sån här blogg, när man i själva verket har viktigare saker att ta tag i.

"Daniel"

en inlägget

Blev en helyllekväll igår också, med film och två besvikna tonåringar. De hade hellre valt att gå ut sista kvällen i Sverige, men varken jag eller frugan hade någon lust att ha två bakfulla tonåringar att handskas med idag, och främst inatt då vi åker till Stockholm. Vilket är helt jävla onödigt egentligen, då man kan ta flyg till Amsterdam och vidare mot Usa från Göteborg. Semestern är över och det är dags att lämna Sverige och svenskarna. Vi kommer inte sakna er ett jävla dugg. Nu måste jag sluta. Har skit att packa och papper att skicka iväg.

"Daniel"

Don't mind my face, I'm just on my period.


Mo' money, Mo' problems

Bildtext: När ska mänskligheten förstå att det inte spelar någon roll ifall vi skänker 100 miljoner till Afrika, svälten upphör inte ändå. Om vi verkligen vill hjälpa de utsatta i Afrika, då behöver vi ta fram en bra infrastruktur åt dem. Tyvärr så vet inte de flesta afrikanerna vad en infrastruktur är, så i slutändan kommer vi ändå ha skänkt 10 miljoner så att vi kan utbilda dem i hur ett land styrs.

Ever heard of Vidkun Quisling?

rubert om Drottning Silvia presenterar: "JAKTEN":
"Vi lät norrmännen stödja våra tyska kamrater." , fan läs en historiabok. Pinsamma jävel!

Ja, jag ska ta och läsa en HISTORIEBOK den dagen du läser en GRAMMATIKBOK.

Piranha 3D (SPOILERS)

Siri bestämde sig för att vara en rebellisk tonåring ikväll och laddade ner en film. Så vi satte oss och kollade på Piranha 3D som en riktig jävla helyllefamilj. Ska bara tillägga att min fru är en jävla mes när det kommer till "skräck". Hon satt där som en uppjagad kattunge med både dödsångest och svettiga händer. Får ta och bestraffa henne lite efter jag är färdig med det här inlägget.

Filmen utspelar sig i Lake Victoria, Arizona där Spring Break är i full rulle, vilket i stort sätt betyder nakna bröst och jobbiga one-liners i 45 minuter. Där möter vi den blyga mammaspojken Jake som är son till stadens Sheriff. Jake är kåt, han vet inte om det, men han är så jävla kåt. Speciellt på Kelly som är tillsammans med ett typisk amerikanskt rövhål till pojkvän. Ni vet; sportkille, dricker öl, mobbar de svaga, är lite av en otrogen fitta som förtjänar mer stryk än deltagarna i "Kungarna av Tylösand". Jake har två jobbiga jävla småsyskon som han ska passa, det har han lovat, och som den lojala pojkspolingen han är så försöker han att hålla sitt löfte. Men det uppstår frestelser när en blek kokainsnortande regissör dyker upp i staden för att filma sin film som är en blek kopia av "Girls Gone Bad". Jake får ett jobb som location scout, vilket innebär att han ska hjälpa regissören Derrick med att hitta "hot spots" där de kan filma.

Under tiden som den blyge Jake åker ut med en lyxyacht tillsammans med Derrick och hans spritluder, så försiggår det någonting hemskt i den lokala sjön. Ett jordskalv har nämligen uppstått och släppt lös en sjuhelvetes massa pirayor som är hungrigare än deltagarna i "The Biggest Loser". De små fiskarna simmar förbi kameran lite då och då, för att sedan simma tillbaka och morra åt oss in i kameran, som om de försöker säga oss något vi egentligen skiter fullständigt i. En efter en så dör folk i filmen, och det är ju någonting som är jävligt standard, så det ska jag inte utveckla allt för mycket. Jake och gänget på båten har stannat till vid någon idyllisk lagun och där börjar själva produktion av "Wild Wild Girls", som är den mest icke trovärdiga filmproduktion jag någonsin har sett i en film. Fotografen står och viftar med kameran som om han vore i full färd med att få en blodpropp i armen, samtidigt som det gapas något fruktansvärt. Helt otroligt vad uppspelt man kan bli över en lättklädd tjej med stora pattar, som är villig att få svindyr sprit över sin mage. Derrick spårar naturligtvis ur, och börjar snorta kokain like there's no tomorrow, och får ett psykbryt när båten de färdas på fastnar bland aljer och skit.

Under tiden så har småsyskonen som Jake skulle passa varit busiga och trotsat sin storebrors order om att stanna hemma. De har istället tagit en liten ro-båt och tagit sig till en Ö. De glömde dock av att i sjöar så finns det någonting som kallas för "ström", och ifall man inte fäster båten med ett rep i t ex en trästubbe, så fnns risken att båten dras ut i sjön av strömmen. Det är lätt att vara efterklok, även när man är 10 år gammal. Av någon jävla oförklarlig anledning så hamnar dock Jakes sällskap på samma kurs som hans småsyskon, vilket är helt ologiskt, då Jakes sällskap befann sig i en helt annan del av sjön, som förmodligen är ett hav, för jag har då fan aldrig sett en så förbannat oändlig jävla sjö någonstans på vår planet. De små barnen står och skriker hjälp i 40 minuter trots att ingen är i närheten tills Jake plötsligt dyker upp. Derrick vill ha sin "tit shot", men Jake blir så distraherad av sina syskons desperata rop efter hjälp att han glömmer av att fånga Derricks "tit shot", med kameran han håller i.

Det är nu som pirayorna har vaknat till. I stan, där de flesta ungdomarna dansar, dricker sprit och visar tuttarna, där sker den största slakten. Sheriffen Julie får det tufft att dra upp alla dessa illvilliga fyllon ur det onda vattnet som bär på en fasansfull överraskning i form av 400,000 skitsura pirayor. Efter att vi har fått bevittna 15 minuter av en 3D-animerad pirayaslakt så får plötsligt Julie ett samtal från sin son Jake. Han är i fara. Han befinner sig nämligen på sjön. Julies ögon lyser upp av inre panik, ungefär en snarlik panik min fru fick varje gång en av de 3D-animerade fiskarna bet en stackars flicka i rumpan. Julie får en adrenalinkick och hoppar från en båt till en annan båt genom att hoppa på olika objekt som ligger och flyter i vattnet. Antihjälten Novak, som är någon jävla marinbiolog/dykare/geolog, får självklart en erektion av det hela och bestämmer sig för att följa med. Så han hoppar på båten från sin vattenskoter, och de drar ut till Jakes sällskap - även fast de inte har någon som helst jävla aning om vart de befinner sig.

Lyxyachten som tidigare fastnade blands havsväxter lyckades ta sig fri från sitt hinder, tack vare en kokainpåverkad tutt-regissör som inte gav upp. Han missar dock de klippor som sticker upp ur sjön, och kör därmed båten rakt åt helvete in i klippan som sliter upp skrevet på båten och båten börjar sakta men säkert sjunka. Av någon anledning så hamnar Derrick i vattnet med en annan ung tjej som inte har lärt sig att simma ännu. Pirayorna får span på de båda försvarslösa bytena och sätter kurs mot dem likt ryska u-båtstorpeder. De sliter dem sönder och samman, och Derrick får sin kuk avbiten och det är någonting han senare blir väldigt upprörd över. För han klarar sig från attacken i två minuter, trots att fiskarna har slitit bort halva kroppen på honom. Det där med att hans ben är borta och att han går mot en sakta och säker död är inte alls lika upprörande, utan faktumet att han aldrig kommer att få knulla är mer skräckinjagande för Derrick. Den pirayan som slet av Derricks manhood simmar framför kameran och knapprar på snoppen likt en kebabrulle, en annan piraya kommer in i bild och de båda börjar tjafsa om vem som ska få äta upp denna delikatess. Den nytillkomna pirayan ger upp sitt försök och simmar i väg medan den första pirayan sväljer snoppen och ger ifrån sig en rap, där magsyra förmodligen har uppstått då den lilla firren får upp snoppen lika hastigt som han försökt svälja den.

Kelly som är fast under däck med en massa hungriga pirayor som försöker mumsa på henne, skriker för kung & fosterland efter Jake. Men han har ingen aning om var han har sina pungkulor, och går fram och tillbaka på båten som en dementsjuk mormor. Då dyker Julie och Novak upp en i fräsig racerbåt. De kastar över ett rep till lyxyachten och Julie förvandlar sig till Rambo-ina och klättrar över till Jake. Hon skiter totalt i att det simmar 400 generationer av kannibalistiska pirayor precis under henne, hon ska ta mig fan över till Jake - och det är fan commitment med stort C. Barnen och en stortuttad brud evakueras från båten tillsammans med Julie. Men Jake stannar kvar och knyter loss repet när barnen och Julie tagit sig över till säkerhet - den stortuttade bruden var en för dålig och obetydlig skådespelerska så henne fimpade de under de tjugo sekunderna som scenen från lyxyachten till racerbåten tog. Jake tar upp Derricks lemlästade kropp och slänger honom överbord för att vinna lite tid från pirayorna - för han ska nämligen ner under däck och hämta en panikslagen Kelly. Varför han väljer att hoppa ner i vattnet och simma under båten och in under däck förklarar de aldrig. Det är också en ologisk sak som sker, då Jake mycket väl kunde tagit den smidigaste vägen till Kelly vilket var att bara gå ner för trappan som tar honom under däck. Jake dyker upp och tar hand om Kelly. Jake tittar in i hennes rådjursögon och kysser henne efterlängtat. Han tar en nödraket och fäster den vid sin komradio, sätter på gasen, och simmar ner under ytan tillsammans med Kelly. De har satt ett rep runt midjan på varandra som sitter fast i racerbåten. Självklart så får skiten motorstopp i samma stund, och Jake & Kelly ber till Poseidon att de ska komma där ifrån så snabbt som möjligt innan pirayorna bestämmer sig för att käka efterrätt. Novak får igång båten, nödrakten dras sakta och säkert in mot gastanken som släpper ut en massa gas. En stor jävla explosion sker och chockvågen utrotar varenda jävla piraya inom en radie på fem kilometer - men Jake och Kelly klarar sig med ett par skrapsår.

Filmen har det mest patetiska slutet någonsin, men det kommer jag inte avslöja. I stället så bjuder jag på ett filmmisstag - kolla i väster hörn:






Hej, idag skriver jag om mitt liv i bloggen.


gatans barn

Jag fick en magnifik idé idag att starta en blogg. Jag har haft en blogg tidigare, men jag skrev aldrig någonting i den, och till slut så tog jag bort den. Jag har ingen aning om varför jag valde just "gatans barn", jag bor för fan i ett hus, med fru och två döttrar, tre hundar och två katter. Snart kommer vi att införskaffa oss två illrar också, eftersom mina skitungar har någon förkärlek till allt som har 2-4 ben och inte kan tala. Vi är en väldigt frispråkig familj, jag antar att det sitter i generna. Det uppfattas ibland som väldigt drygt och kaxigt, men är mer en preferens till vårt sätt att uttrycka oss på. Därför har vi under barnens skolgång haft det jävligt svårt med både lärare & föräldrar. Alla är så satans trevliga, och ska ha med sig kaffe och kakor som det ska mumsas på. Sen kommer familjen "Adolfsson", bakfulla och otrevliga och ska ifrågasätta varför våra barn måste åka till Nyköping för att kolla på något tråkigt jävla slott som inte en jävla unge i det här landet bryr sig om.

Den här bloggen är ett experiment. Jag ska se hur långt jag pallar med den här subkulturen som har utvecklats under de senaste åren, främst bland blåsta brudar i Stockholm, som saknar A och O när det kommer till självinsikt. Men den här bloggen kommer även vara kopplad till mitt flashback-konto, där jag istället för att gå off topic i en tråd, kommer svara på idiotinlägg här i bloggen. Det är en spännande start. Jag hoppas inte mina barn hittar den här bloggen bara - det hade uppstått en otrevlig, pinsam tystnad vid matbordet ifall de nu skulle välja att konfrontera mig.

Spännande trio

Bildtext: Det är synd att Aftonbladet förstör en spännande story som den här, med ett jävligt pajigt upplägg. Men den här syskontrion måste ha haft en jävligt rolig vecka. Lite synd att resten av deras liv kommer vara lite mindre roliga. Don't drop the soa-.....oh.

Drottning Silvia presenterar: "JAKTEN"

Bildtext: Jag skiter fullständigt i ifall vår Drottning har haft en pappa som var nazist under 40- och 50-talet. Det rör mig inte ett skit om ryggen. Hon är fortfarande en jävligt sympatisk och trevlig liten gumma. Dessutom, vem fan är svensk media att fördöma kring allt det här? Vad det inte Sverige som lät Tyskarna vandra fritt i vårt land för att frakta gods tillbaka till Tyskland? Vi lät norrmännen stödja våra tyska kamrater, men de skiter vi i. Norrmännen har det så svårt ändå, så vi kan gå på drottningen istället - det säljer fler tidningar. Äckliga jävla journalister, när domedagen kommer - då hoppas jag att ni kommer BRINNA!

Maria, I am disappoint

Bildtext: Måste vara förbannat naivt av folk att tro att män inte är golddiggers också. Jag tror att han hellre skulle föredra att leka med 32 miljarder kronor, än att få leka med hennes skrynkliga fitta var och varannan natt.

RSS 2.0